Mattias kommer tillbaka till sin barndomsstad Oskarshamn för att vara med på Samuel Gunnarssons begravning. Första gången de träffades var Mattias 11 år och hade cyklat omkull på sin nya cykel och den vänliga Carolina tog hand om honom och plåstrade om såret. Carolina bodde tillsammans med sin som Samuel som var i femtioårsåldern. "Mattias. Det betyder 'gåva från Gud'. Visste du det?" var det första Samuel sa till Mattias.

Samuel visade Mattias sin frimärkssamling, och berättade om fjärilar som han visste mycket om. Mattias och Samuel blev goda vänner. En vänskap som betydde mycket för dem båda.

Mattias åker tillbaka till Stockholm efter begravningen, men när en kvinna som arbetade på hemmet där Samuel bodde den sista tiden ringer och berättar att de har några lådor med brev och frimärken som han kan få, reser han tillbaka.

Mattias går igenom lådorna och tänker tillbaka på Samuel. Vad han berättade om sitt liv och den enda stora kärleken och hur den rann ifrån honom. Om William som inte kunde tänka sig att lämna sjölivet och bli rotad i hamn. I kartongen finns breven från William. Mattias läser om den fruktansvärda hemligheten Samuel bar på och som ingen fick veta. Inte ens hans närmaste vän Mattias. Men Samuel har lämnat ett brev till Mattias, på en plats i kyrkans klocktorn ingen annan känner till, där ett sista förtroende blir gemensamt.

Håkan Lindquists roman är välskriven, spännande och djupt rörande. Det är en berättelse om stor ensamhet men också försoning med att livet inte alltid blir som man tänker och hoppas. Men främst är det en berättelse om en vänskap som betydde så mycket för såväl vuxen som barn.